Musik, minnen

Här är några låtar som jag lyssnat på senaste tiden:

 

”let's just kill everyone and let your god sort them out
fuck it ”

När jag lyssnade på denna låten för några dar sen kom jag att tänka på hur jag och Emil hade en fantasi om att lämna planeten och utplåna alla som var kvar. Vi sa aldrig att detta var på låtsats och vi använde denna ide som ett sätt att stå ut med hur elaka folk var mot oss. Någon sa något elakt och jag och Emil kunde gå iväg skrattandes, ”de skulle bara veta att vi kommer döda dom alla”.
Idag tänker jag nog att jag och Emil var nära samma sinnesstämning som de som utför skolmassakrer. Om vi växte upp i USA kanske det hade varit vi.
Under samma period var min mest realistiska framtids dröm att bli eremit och leva i skogen. Att lämna samhället och vara ensam i skogen för resten av mitt liv. Hur jävla fucked up samhälle lever vi i där en tolvårings största mål kan vara att spränga planeten eller fly från hela samhället.

Jag har på sistone börjat lyssna mycket på Mansons Antichrist Superstar. När jag var yngre och lyssnade mycket på Manson var detta en av de skivor jag tyckte minst om, en var så rå och opolerad. Då gillade jag mer det elektroniska ljudet i mechanical animals eller det poppiga i holywood.

”We are so young
our lives have just begun
but already we're considering
escape from this world ”

När jag gick i högstadiet och lyssnade mycket på denna hade jag en ganska tydlig fantasi. Bilden jag fick upp var av någon som stod i regnet på en tågperrong och väntade. När tåget kom närmare dök det upp någon vid hans sida och tog hans hand. De tittar på varandra med kärlek och förstående och sen hoppar de ut framför tåget.
Denna fantasi känns idag väldigt främmande. Idag romantiserar jag mer att uppfostra barn med någon, en relation där vi blir gamla tillsammans eller bara en relation som kan få båda att hålla sig över ytan. Det känns ganska konstigt att jag såg det som en så fin ide att ha en kärlek som utplånar de förälskade.

”Du säger livet e en gåva
Jag säger livet e dom nätter
Då jag inte kan sova ”

Ett citat jag ofta kommer att tänka på när jag ligger sömnlös. Det finns något intressant i motsättningarna i denna låten. Trots att jag ser livet som något fantastiskt jag får uppleva, är det också de nätter när jag inte kan sova eller allt är skit.
När denna kom ville jag göra en film/musikvideo om Emil och Emmos relation till denna låten. De kändes som två så destruktiva människor som trots de hade en fin relation. I efterhand kan jag väl tänka att relationen var mer dysfunktionell än vad jag såg då.

Och en sista låt som jag kanske lyssnar mest på nuförtiden.

”Jag kommer älska dig när jorden gått under
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig ”

Denna lyssnar jag nog mest på för att det känns som en vår låt. Jag känner att känslan i låten ofta träffar den känslan jag har nuförtiden. Låten påminner så om gamla Håkan, alla poppig sommar minnen kanske framför allt sommaren innan gymnasiet. Här kan jag tänka tillbaks på allt det fina under den tiden (även om det också var en så smärtsam period) och hoppas på att få fler popsomrar.