Idag började jag dagen med att gråta.
Känns som att det var ett bra tag sen jag grät nykter. Det var
såklart det där snygga sättet att gråta där det bara rinner
tårar.
När jag vaknade till i morse gjorde jag misstaget att lägga ifrån mig ljudboken, vilket gjorde att volymen på mina tankar nådde en nivå som hindrade mig från att somna om. Dessa tankar varierade i ton från ganska bra/neutrala, till jobbiga tankar på hur jävligt mitt sommarprojekt kan bli. Efter ett tag började jag planera min begravning, något jag gjort sen jag var sexton (det var en övning på konfirmationslägret). Jag tänker att det nu i vår faktiskt ska bli av att jag gör en noggrann planering som går att följa, om jag nu skulle dö inom några år. Detta skulle inkludera en film att spela på ”efterfesten”. Det var när jag började fundera på ett manus för det tal jag tänker hålla i denna film som tårar började rinna. Vilket väl är passande då jag tänker att det är rimligt att jag fäller några tårar när jag håller mitt begravningstal.
När jag vaknade till i morse gjorde jag misstaget att lägga ifrån mig ljudboken, vilket gjorde att volymen på mina tankar nådde en nivå som hindrade mig från att somna om. Dessa tankar varierade i ton från ganska bra/neutrala, till jobbiga tankar på hur jävligt mitt sommarprojekt kan bli. Efter ett tag började jag planera min begravning, något jag gjort sen jag var sexton (det var en övning på konfirmationslägret). Jag tänker att det nu i vår faktiskt ska bli av att jag gör en noggrann planering som går att följa, om jag nu skulle dö inom några år. Detta skulle inkludera en film att spela på ”efterfesten”. Det var när jag började fundera på ett manus för det tal jag tänker hålla i denna film som tårar började rinna. Vilket väl är passande då jag tänker att det är rimligt att jag fäller några tårar när jag håller mitt begravningstal.
Det känns dock inte som en så dålig
start på dagen, jag känner mig inte deppig. Det enda som är segt
är att jag har sovit för lite.
Utifall att jag fått någon läsare
vill jag förtydliga: Jag planerar inte att dö. Jag vill absolut
inte dö. Jag älskar att leva. Tyvärr har jag inte så mycket val
kring min egen död, det kommer hända oavsett vad jag tänker kring
det. Efter att ha varit på några dåliga begravningar vill jag dock
att min ska bli bra och att planera inför det kanske är ett sätt
att bearbeta den dödsångest jag (om jag låter mig) plågas av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar