Något

De senaste dagarna har jag mått bättre och har därför inte skrivit något. Det är fascinerande hur skönt och betydelsefullt det är att uppleva att någon förstår en (skrev den blivande psykologen). Är det för att det för en stund minskar känslan av ensamhet. Känner jag mig ens ensam? Det kändes också väldigt viktigt att få håret klippt. Att hela tiden vara missnöjd med sitt utseende är inte en bra utgångspunkt för livet.
Jag gillar tanken på denna blogg som en offentlig dagbok som ingen läser. Det är något vackert i det. Här kommer i varje fall något jag skrev för några dar sen, det blev inte någon fullt utvecklad tanke men jag misstänker att jag aldrig kommer fortsätta skriva vidare heller:

I vanliga fall när jag blivit singel eller kämpar mot olycklig kärlek brukar jag dricka och knulla bort smärtan ”fuck the pain away”. Mer än dessa aktiviteter i sig brukar det hjälpa att jag glider in i en persona som inte känner smärtan. En del av mig som är självsäker, över gränsen till att vara arrogant och som är väldigt extrovert. Detta jag lever mycket i nuet och ser därför inte bakåt. Det är så behagligt att glida in i denna ganska extrema delen av min personlighet. Någon som kan leva ut massa destruktivitet och vara stark i stunden. Denna hösten blev det dock inte så, jag hittade inte detta alter ego. Kanske var det på grund av hur förödmjukad och osjälvsäker jag kände mig på grund av hur det slutade mellan mig och Aicha. Något annat som nog bidrog starkt är att jag nyligen börjat jobba. När jag pluggar är det lätt att känna sig självsäker för att jag är bra på det. Jag är intelligent och har lätt för studierna, vilket gör att det är lätt att odla lite arrogans. På jobbet är det helt annorlunda. Trots att jag genuint tror att jag är bra på mitt jobb, så tvingar det fram en ödmjukhet. Allt i jobbet handlar om mötet med andra. Studierna handlar om självutveckling och att visa upp sin förmåga. På jobbet är jag också där för andras skull och i varje fall en liten del av deras vård och välmående grundas i mitt agerande. Detta får mig inte direkt att känna mig osäker, men det föder inte heller någon arrogans.
Så istället för att supa och knulla, har jag mest jobbat och varit ensam (med ganska självutplånande tankar/fantasier). Jag började vända runt nyår och vände rejält för kanske en månad sen (på grund av saker jag inte kan delge här). Vilket gjorde att jag mådde väldigt bra i några veckor. Men nu börjar någon typ av identitetskris hinna ifatt. Jag vet inte riktigt vem jag är eller vill vara. Om jag ska må bra vill jag vara någon som förtjänar att må bra. Vem är jag nu och vem vill jag vara?